Vill bara saga tack, samt forlat,

Tack alla ni vanner och slakt som lamnar kommentarer, skriver vykort/brev och email till mig! Det uppskattas verkligen sa himla mycket! Det ar sa kul att ni kommenterar inlaggen, jag vill verkligen ge svar pa allt, men tid for att sitta ner och svara ordentligt har inte dykt upp an. Vad det galler brev och vykort sa ar ambitionen att jag skall skriva tillbaks inom en vecka, men med tanke pa hur de senaste dagarna har vart, sa lar det snarare bli tva veckor. Sa forlat mig, svar kommer snart.

Min vecka har foljt i samma fotspar som den gangna helgen, busy busy busy! Och tyvarr har jag vart med om ett mindre bakslag. En bilolycka....

I tisdags nar jag skulle parkera om min "lilla" monstertruck i garaget, glomde jag for ett ogonblick bort att jag korde automat. Jag slappte upp bromsen for fort, och den pigga V8 motorn rusade rakt in i skruvstadet, som behandigt nog ar placerat pa en bank i garaget. Krashelibang! Och sa var hoger framlykta paj. Samt en mindre forskjutning av platen i fronten. Inte direkt kul.

Panikslagen over hur min vardmamma skall reagera, borjar hjarnan gora upp planer om hur jag skall kunna lagga skulden pa nagon annan "skall jag saga att jag lamnade bilen utanfor affaren, och nar jag kom tillbaks sa var det sahar?" osv osv. Innan jag insag att jag for fan ar en stor flicka, och att med arlighet sa kommer man alltid langst!

Min vardmamma ar sa sjukt skon. Jag ringde och pratade med henne efter 10 min velande. Nar jag kom hem senare sa tittade hon bara pa det och sa "shit happen's, we'll fix it, forget it!" Och nu torsdag, ar trucken nastan som ny igen. Skont.

I ovrigt sa gick min gitarrlektion super idag. Pga veckans omstandigheter sa har jag inte riktigt haftr tid att ova, men idag var det verkligen "mind over matter's". Trots undermalig traning sa gick det super. Inte for det sagt att jag tror att man kan tanka sig till praktisk kunskap. Jag vet att man maste ova.

Imorgon ar det fredag. Jag jobbar inte speciellt lange. Familjen jag bor med skall till Cape Cod imorgon. Och pa tisdag skall jag aka dit och semestra med dem! Skall bli riktigt trevligt!
Nu ar kl ca 22.10 har i Massachusetts och det ar dags for mig att gora lite annat.
Sov sott,
Lisa

En dag "on the road"

Idag skall jag få äran att köra mina värdbarn halvvägs till NYC.
Vilket innebär att jag kommer att spendera två timmar i bilen med småbarn. Då jag själv har väldigt mycket erfarenhet av att vara och att ha med barn på långa bilturer så vet jag också hur det är!

Som tur är är trucken vår utrustad med DVD. Så förhoppningsvis kan de koncentrera sig på filmen under de två timmarna, och inte på att bråka med varandra.

Och sen till lite roligare nyheter. Min lilla "hemlighet" som jag ville hålla för mig själv är; Jag skall börja spela gitarr! :) Jag har hittat en lärare och en gitarr. Och ikväll har jag min första lektion. Så jag vill att ni alla där hemma håller tummarna för mig. Jag har gett mig fan på att jag skall kunna spela gitarr innan jag kommer hem till Sverige igen. Med en rejäl dos jävlar annama skall jag ta mig an den utmaningen!

Puss och kram på er
ps. tänkte svara på lite kommentarer imorgon

* Hi you guys! Today I'm gonna drive my host-kids halfway to NYC. Hopefully it won't be to much of a struggle. Luckily the truck is equipped with a DVD. Right now I'm preparing the kids lunches, bagel's with cream cheese and some apples.

And tonight I'm finally gonna have my first guitar-lesson! I'm soooooo excited! Wish me luck, and I'll talk to you later!
xoxo

Mitt löfte till mig själv,

Fram tills nu har varit att jag skall ge allt och alla en ärlig chans här i USA. Vara öppen för förslag och försöka att ta det som händer här med en klackspark. Och jag vet inte riktigt om jag har lyckats hålla det...

Jag grubblar fortfarande över saker, kanske inte lika länge som jag tidigare gjorde. Men definitivt längre än vad jag borde. Det kanske är dags för mig att inse att grubblandet snarare är en del av mig, än en dålig vana. Någonting som jag gjort så länge att det kanske inte går att träna bort? Någonting som jag inte längre borde slösa energi på att sluta med? Vad vet jag? Om du i denna stund tänker något klokt angående detta, dela gärna med dig!

Annars så är allt annat same old, same old. Det är tisdag kväll, kl ca 22.10 och jag är redo för sängen. Dagen har gått utan komplikationer och jag har hunnit ta itu med en del "vuxen-grejer". T.ex. ringa banken, skriva upp viktigheter i kalender samtidigt som man dricker starkt bryggkaffe. Barnen har varit mysiga och vi har haft en skön stressfri dag tillsammans. Kvällen spenderade jag på ett fik med datorn och Stina. Hon gjorde klart en skoluppgift och jag rensade bland mina bilder. Ca 300bilder försvann ur biblioteket och Stina bidrog med ungefär 40 nya. Jag hittade en kalasbra bild på mig själv som jag tänkte dela med mig av;

Tjusig, eller hur!? Och ifall ni undrar hur det går med träningen så är det bara positiva nyheter! Jag var igår på ett pass Kick&Box på the YMCA och min kropp är stel/mör/sliten/lycklig allt på samma gång. Det var kul! Så tränar gör jag regelbundet. Jag har också bytt bakgrund på datorn för att hålla mig motiverad. Att känna att man kan nå det, är jäääävligt motiverande. Så motiverande att jag hållt mig borta från saker som skulle kunna komma i vägen för mitt mål. Skåda min nya bakgrund;

Våga inte håna mig eller skriva spydiga kommentarer angående min målbild. Jag har bestämt mig att jag skall komma jävligt nära den. Det finns inga kansken i mina tankar just nu.
JAG KOMMER ATT KLARA DET.

Och med detta önskar jag er på återseende,
Lisa

Mitt nya motto,

Hittade jag på en "bumper-sticker" här i Massachusetts.

Det lyder;

"life is a journey, not a destination"

Om någon har en bra motsvarighet eller käck översättning på svenska.
Lämna gärna den här på bloggen. Jag har inte hittat en som känns 100% än.

I övrigt har det inte hänt så mycket.
Vardag, jobb och så var det ju det där med vädret....
30+

Sug på den du!

På vandring i skogen,

Jag tog ut mina värdbarn på en mini-hajk och fick jag uppleva hur det är att försöka få barn som är uppväxta med svampbob och nintendo att respektera och förstå hur skogen funkar. Det var kul. Jag lärde dem att man aldrig lämnar skräp i naturen, försökte mig på lite namn och vad en ticka var. Mycket kul!

Tyvärr fick jag med mig en liten överaskning.
En fästing.
Jag fick panik och har kollat igenom kroppen minst 4 gånger grundligt. Och det kliar fortfarande.
Den är borta fysiskt, men mentalt lider jag fortfarande av sviterna av att ha hittat någonting svart på kroppen som inte är ett födelsemärke.

I usa är det spring break, och jag har barnen med mig hela dagarna. Det är inte lätt att underhålla två överenergiska barn hela dagarne. Men idag har vi ett fullspäckat schema. Näst på tur står ett biblioteksbesök och simlektion.

Saknar er alla där hemma, men har det bra här.
Massa kramar, Lisa

Att finna ro...

till att skriva någonting på bloggen, har varit svårt de senaste dagarna. Jag vet inte riktigt varför. Men varje gång jag hoppfullt börjat plinka på tangenterna har det kännts fel! Orden har inte kommit som jag velat, det har funnits saker jag hellre velat göra etc etc. Men idag skall jag ge det ett ärligt försök. Bara för att bryta min ovälkomna skrivkramp.

Min helg på Long Island var superrolig! Jag fick träffa resten av familjen, och se hur en ännu mer amerikansk familj(än min dvs) lever. Jag fick 3 glas vin, lika många mimosa's och alldeles för mycket choklad. Vi åt en riktigt mumsig påskmiddag och jag sov riktigt bra.

Resten av min sjätte vecka här i USA har än så länge gått finemang. Jag har vart ständigt upptagen. Antingen jobbat, träffat vänner eller tränat. Mycket produktivt. Även fast min lust att träna blir mindre och mindre för varje gång, så tar jag mig i alla fall i kragen och gör det. Jag har byggt upp en slags målbild av hur jag kommer att se ut om jag tränar. Och tro mig; den målbilden gör halva jobbet! ;)

Avslutar med en bild som föreställer vad jag sysselsätter mig med just nu.
Hörs senare!

Just nu har jag en limpa i ugnen... Mina tyska vänner här har döpt den till "swedish loaf" och den har gjort succé! Jag känner att det börjar bli dags att dela med mig av receptet på bloggen... Om någon är intresserad förstås?

Lisa lek-tant,

Jisses!
Att vara au pair är ingenting för latmaskar! Om man skall ta hand om barn hela dagarna och sedan försöka att ha en meningsfull fritid, blir man galet trött. Man tjänar ju sina pengar på att ta hand om barnen, och lever för att träffa vänner på kvällarna. Men jag skall inte klaga... Jag har ett väldigt bekvämt "au-pair liv" jämfört med många av mina kompisar här.
Visst, jag jobbar några timmar längre, men jag tjänar bättre och jag är befriad från sysslor som att tvätta barnens kläder och städa deras rum. Som många andra av mina vänner här gör.

Hela eftermiddagen i måndags satt jag och min lilltjej och målade. Under följer några verk,

Någonting som Lily gjorde, kommer inte ihåg vad det föreställer.

En målning av mig, Lily som vuxen: yrke park-polis.

En målning av Lily, en sjöjungfru.

Ikväll skall jag ut till ett ställe som heter Pinz. Det innebär kort och gott bowling+käk.
Jag bloggar i kläderna som jag haft hela dagen med barnen. Det är dags för mig att göra mig iordning innan min skjuts kommer. Lovar en ordentlig update imorgon.
Later's

Ännu några dagar har gått,

Och jag har acklimatiserat mig ytterligare några procent. Kanske ligger på en 23% i skrivande stund. Jag har tom lärt mig att hälsa på det amerikanske sättet.

"hi, how are you?" jag, lätt glättig ton.
"fine, and you?" personen jag frågat, glättigare ton.
"awesome, thank you" jag. Och så var det färdighälsat.

Om du av en händelse skulle åka på besök till usa. Tro inte att man faktiskt vill veta hur du mår. Det är bara så här man hälsar! Och sen finns det ju varianter i alla dess former. Men den här är den som alla servitörer, kassörer och butikspersonal använder sig av.

Men nog om det. Tänkte visa en bild från mitt kyrkobesök.

Det var minst sagt, annorlunda. Det var väldigt mycket folk. Unga, gamla, medelålders, spädbarn, finklädda, fulklädda you name it! Hörsalen var knökafull. De började med att spela musik och sjunga diverse lovsånger. Och sen höll en (vad jag tror vad) präst en lång föreläsning om bönen med mera. Vissa saker han sa var väldigt intressanta, saker om kommuikation och förståelse. Men eftersom jag inte själv är troende, var resten av föreläsningen svår att ta till sig. Jag var tvungen att påminnna mig själv om att jag är gäst i deras land, i deras kyrka och måste respektera deras tro när jag själv valt att besöka dem. Dock var det några gånger jag var tvungen att bita mig i tungan, bara för att hindra mig själv från att resa mig upp och ifrågasätta honom. Det hade varit dumt och oförskämt av mig, som en frivillig gäst.

Nu är det dags för mig att återgå till mitt arbete. Om ca en kvart kommer lilltjejen hem, då måste vi hämta lillebror. Efter det väntar ett kulinariskt mästerverk till lunch "Mayonnase sandwich"

Later's

Hemma med "sjukt" barn.

Lillkillen min spydde igår. Så idag har vi en hemmadag, storasyster är i skolan i ca 45 min till innan det är lunchdags här hemma. Antar att det blir peanutbutter/jelly-sandwich för killen och creamcheese bagel för tjejen. Och för mig och Manuela vet jag inte. Kanske pasta, eller stekt ägg på toast med lite mozzarella?

Idag är en ovanligt bekväm dag, inget skjutsande fram och tillbaka, ingen stress. Men det beror nog också på att jag mer och mer kommer in i vardagslunken. Imorgon åker familjen till NYC för att träffa sin pappa, och jag kommer att vara ensam i huset. Det känns helt ok, på fredag kväll är det bowling och på lördag antingen Boston eller Natick Mall med Bea, och på söndag är det brödbak och matlagningstime för första gången sen jag kom till USA. Jag har bjudit över Bea och eventuellt kanske Frances kommer för att baka med oss. Jag ser fram emot att äta riktigt bröd, nybakat och med frukt.

Dock har ett problem uppstått. Den irländska puben vi besökte har dragit 42$ från mitt amerikanska konto. Och min nota var enbart på 8$. Så jag måste ringa och ordna upp det så fort de öppnat idag! Annars är allting lugnt.

Jag har verkligen uppdaterat mycket de senaste dagarna, och det känns som jag fortfarande har saker att dela med mig av! Nu är det dags att byta film med lillkillen. Later's

Tack, tack tack.

Jag tror att det är, det ordet som jag upprepat mest de senaste veckorna. Och jag vill passa på att dela med mig till alla vilka jag tackar. Tack mamma pappa & syskon, Jessica, Johanna, Ida, Lisa&Pedro plus alla au pair tjejer jag har fått kontakt med här över atlanten. Ni skall bara veta hur mycket erat stöd och uppmuntrande kommentarer i bloggen hjälpt mig att se positivt på saker här! Jag visste ju redan innan jag kom att jag skulle ha "the time of my life" om jag bara gav det en ärlig chans. Och det är det jag strävar efter varje timme av min tid här. Vissa timmar är det svårt, andra timmar är det löjligt lätt. När man får sitta och utbyta tankar och roligheter med andra au pairer på playdates, playgroups och så, känns stunderna med gnälliga barn mycket lättare. Man vet att man får en paus, man vet att det finns någon som går eller har gått igenom precis samma sak!

Dagen idag har varit bra, det känns som att saker börjar gå min väg. Trots att lillkillen spydde upp frukosten och att stortjejen retade honom över det. Så känns det bra. Jag har koll på när de testar mig, de har börjat lyssna på mig, respektera mig och gilla mig. Och det gillar jag. Jag tycker väldigt mycket om min värdmamma, eftersom hon har en rak kommunikation med mig.

Gårdagen bjöd på ett besök på en Irländsk pub med live-musik och "melted chocolate lava cake". Den var superb och det kändes väldigt lyxigt att gå ut på en tisdagskväll. Alla var grönklädda(förutom jag) till St Patricks-day ära. Och det var en hel del unga killar/tjejer där med. Jag börjar nosa mig till ett liv med rikt umgänge och roliga veckor, jag känner inte längre att jag hamnat vid världens ände. Utan hamnat på en liten mindre ort, med ett utbud utöver det vanliga, bara några bilminutrar bort.

Tänkte avsluta med en liten bild, som inte har speciellt mycket med resten av texten att göra,

Jag i mitt fina rum med min trotjänare Harald, eller Harold som jag presenterar honom för mina engelsktalande vänner.

Snart installerad i mitt nya rum,

Igår anlände jag till min värdfamilj. Det var kaos! Jag hade nog ingen uppfattning om hur högljutt och stimmigt det kunde bli med två barn och tre vuxna i huset. Lyckligtvis är nämligen den gamla Au Pairen kvar en vecka och skall visa mig hur allt går till. Vilket verkligen känns tryggt, det är mycket bilåkande och mycket snacks att komma ihåg. Barnen är tydligen väldigt kräsna och vill bara ha samma saker hela tiden.

Igår var det lite svårt. Att komma hit efter en vecka på skolan, kändes som ett fett stort antiklimax. Efter att ha haft nya roliga vänner omkring sig hela tiden till att komma ut 40 min utanför närmaste stad med kulturutbud till en familj med två hyperbarn och ingen rolig vän. Var tufft. Jag ville gråta, jag ville ringa hem och jag ville härifrån. Men nu efter att ha sovit på saken så är humöret bättre. Jag fick träffa två av den nuvarande Au Pairens vänner vid en outlet shopping, och de hade ju klarat det! Precis som Manuela(familjens nuvarande au pair) gjort! Och hon har haft ett bra år. Min rädsla var att jag skulle vara fast här ute, ensam utan vänner.

Men jag får helt enkelt se till att skaffa vänner och göra det mesta jag kan av det här året. För jag skall, kommer, vill klara det här året. Precis som väldigt många tjejer och killar innan mig gjort.
Nu skall jag messa mamma och se ifall vi kan skypa.
Lisa

Bye bye,

Inspirationen att skriva. Den flög ut ur fönstret efter måndagen. Och har tyvärr inte riktigt kommit tillbaka. Och jag har viktigare saker än bloggångest att ägna mig åt just för tillfället. T.ex. har jag bakat en kaka som skall bli en tårta, till min sista dag på jobbet. Gråtit en liten skvätt eftersom jag känt mig så stressad, blött lite näsblod eftersom jag kliat mig i(!) näsan och lyckats tjäna ihop lite bonus.

Så mina sista dagar på jobbet kommer orsaka ett mer eller mindre fattigt blogginnehåll. Men håll ut, om du råkar vara en regelbunden besökare av bloggen. Det kommer att bli bättre, så fort jag vill att den skall bli det.

Natti,
Lisa

Mötesanteckningar

Så här antecknar jag på möten då jag koncentrerar mig ordentligt. He he.

En dag i bilen väntar,

Mor min skall åka tjej-vasan imorgon, och det vankas storstilad roadtrip till Dalarna. Just nu är jag på kontoret och betar av den sista timmen, innan det beger sig iväg. Jag har laddat iPoden med bra musik, och lovat mig själv att slappna av, även fast lillebror kommer att sitta bakom ratten. Det kan verkligen vara tufft att bara släppa taget, och inse att han är mer vuxen än jag vill, PUH!

Funderar också på att köpa med mig en semla till vägen, jag är verkligen så galet sugen på en semla. Frågan är bara ifall semla+landsväg+övningsförare=bra kombination? Tror inte det... men jag är villig att testa!
Later's

Woho! Uppdaterad design!

Jag har gjort en header!
Jag är riktigt nöjd, även fast det har blivit lite pixligt vid texten, men men. Nu får dem som inte känner mig en bra bild av hur jag ser ut. Eller snarare, hur jag kan se ut när jag fixat till mig.

Dagen i övrigt har flytit på riktigt bra, mötet på jobbet gick över förväntan. Väldigt positivt och välbehövligt. Antikrundan skrålar i bakgrunden och seriöst. Jag orkar inte sitta framför datorn en enda minut till! Ha ha.

Fortsatt trevlig kväll, God natt, ses imorgon, Later's och allt det där...

A thing called möte,

Om bara några timmar så skall vi in på möte med hela min arbetsgrupp. Mötet är tre timmar långt. Och believe me, there will be blood! Eller typ, iallafall lite mindre bra stämning. Vi har nämligen haft en så kallad medarbetar-mätning, och nu skall vi diskutera utfallet av den hela.

I övrigt så är sinnestämningen: uppåt, arbetsam med en släng av magkatarr(helt pga min kommande resa).
Dags att arbeta, Later's

Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma,

då jag inte längre kunde njuta av en kaffe.
Men idag är den här, jag köpte alldeles nyss en kaffe i jobbets bistro. Och det smakade verkligen apa! Jag beställde precis samma kaffe som jag brukar, den hade perfekt temperatur och jag hade trevligt sällskap. Men nej, det smakade skit.

Så nu kan jag, med handen på hjärtat, säga "jag dricker inte kaffe".
Och det känns faktiskt helt ok. Jag avgudar istället varmt rykande te.

Helgen får jag berätta mer om senare, den har i alla fall vart underbar.
Later's
ps. Om du inte läst min blogg tidigare, klicka på kategori te och kaffe för att se historien bakom mitt kaffe-drickande.

Hon som inte vill äta,

Jag har aldrig i hela mitt liv, inte velat äta. Jag har aldrig vart liten i maten.

Men de senaste tre dagarna har jag varit befriad från hunger. Jag har bara kännt mig illamående vid tanken på mat. Bara ordet känns läbbigt och slemmigt.
När jag lyckats slå mig ner och ätit litegrann, har portionen vart bebis-liten. Och jag har ångrat mig direkt efter, då jag drabbats av illamående.

Känslan av att inte vara hungrig är märklig, obekant och lite läskig. Någonting jag aldrig upplevt tidigare.

Så nu sitter jag här i alla fall, tillbaks bakom skrivbordet och framför datorn på jobbet. Och försöker att inte tänka på illamåendet. Vi får väl se hur det går.

ps. För den som undrar så fick jag visum i alla fall, besöket på ambassaden var en uplevelse i sig som förtjänar ett eget inlägg. Och det har jag ingen tid för att skriva just nu. Så det får jag återkomma med. Later's

Oh, why are thou wednesday?

Dagen har varit allt ifrån rolig.
Jag vaknade när min buss skulle gå, och fick springa utan frukost i magen. Mina kläder var inte rena och min huvudvärk var förfärlig. Redan på pendeln kände jag att det inte var min dag. Fyra timmar senare begav jag mig hem, med en huvudvärk som hette duga. Jag har sörplat lite miso-soppa och kollat lite på SATC för att kurera mig. Sen har jag tecknat lite, för att inte tänka på mitt illamående allt för mycket. Under kan ni se min Carrie-inspirerade donna. Och det är allt jag bjuder på idag.



ps. Imorgon skall jag till ambassaden för att ansöka om visum. Den som lever får veta hur det går!

Semmel-mania,

"Yummie!"
Säger jag bara, semlorna mina blev både snygga och otroligt goda! Måste dock erkännas att det var lite svårare än jag trott att göra semlorna, jag har nämligen aldrig vart någon mästare på degar som måste jäsa.
Men det är alltid kul att få se resultatet, och resten familjen blev väldigt glada över mitt infall att baka semlor.

I övrigt så har dagen bjudit på jobb, månadens första riktiga solsken och ett löjligt långt försenat pendeltåg. Men men, snart är det tisdag och veckan kan bara bli bättre!

Receptet är hämtat från Linneas skafferi