Saturday, March 14, 2009

Snart installerad i mitt nya rum,

Igår anlände jag till min värdfamilj. Det var kaos! Jag hade nog ingen uppfattning om hur högljutt och stimmigt det kunde bli med två barn och tre vuxna i huset. Lyckligtvis är nämligen den gamla Au Pairen kvar en vecka och skall visa mig hur allt går till. Vilket verkligen känns tryggt, det är mycket bilåkande och mycket snacks att komma ihåg. Barnen är tydligen väldigt kräsna och vill bara ha samma saker hela tiden.

Igår var det lite svårt. Att komma hit efter en vecka på skolan, kändes som ett fett stort antiklimax. Efter att ha haft nya roliga vänner omkring sig hela tiden till att komma ut 40 min utanför närmaste stad med kulturutbud till en familj med två hyperbarn och ingen rolig vän. Var tufft. Jag ville gråta, jag ville ringa hem och jag ville härifrån. Men nu efter att ha sovit på saken så är humöret bättre. Jag fick träffa två av den nuvarande Au Pairens vänner vid en outlet shopping, och de hade ju klarat det! Precis som Manuela(familjens nuvarande au pair) gjort! Och hon har haft ett bra år. Min rädsla var att jag skulle vara fast här ute, ensam utan vänner.

Men jag får helt enkelt se till att skaffa vänner och göra det mesta jag kan av det här året. För jag skall, kommer, vill klara det här året. Precis som väldigt många tjejer och killar innan mig gjort.
Nu skall jag messa mamma och se ifall vi kan skypa.
Lisa

3 comments:

  1. Gumman. Håll humöret uppe så ska du se att det blir bättre när du börjar känna dig hemma där. Tror att det är mycket det det handlar om. Främmande plats, främmande människor. Men om ett tag är det inte en främmande plats med främmande människor. Utan ett hem med nya vänner =)

    Tänker på dig!
    Puss

    ReplyDelete
  2. Va kul att se bilderna! Tänka sig, Empire State Building!!
    Lyssna på Jessica, håll humöret uppe. Det är så nytt allting. Det tar ett tag att vänja sig vid det nya.
    Det var JÄTTESKÖNT att prata med dig. Vi hörs igen nästa vecka. Var försiktig!
    ÄLSKAR DIG!!
    Mamma Mia

    ReplyDelete
  3. Hej Lisa! Åh, jag vet precs hur du känner, så där var det för mig i Skottland också, i början undrade man vad man gett sig in på och sen blev det den bästa tiden i mitt liv så du har ett spännande år framför dig!! Tänker på dig mycket. Kramar Johanna

    ReplyDelete