Nyss hemkommen från måndagspasset aiki-jitsu.
Jag förklarade i ett tidigare inlägg hur jag övat upp min förmåga att ta emot beröm.
Följande citat suger jag upp likt en wettex-trasa.
"She was actually the only one that was close to getting promoted"
Sensei pratade med en förälder om provet,
där JAG tydligen var nära att få hoppa ett steg i bältesgraderingen baserat på min insats!
Så j*vla kul att få höra!
"After this lesson, I know not to mess with the chicks"
Sensei då vi bugade ut lektionen om dagens insats.
Och eftersom jag är den enda tjejen i klassen var det ganska lätt att fatta vem han refererade till ;)
Jag kan inte fatta hur kul aiki-jitsun är! Det är som min egen personliga lyckodrog, det är det jag ser fram emot mest under veckan, tom på helgen! Att jag numer oftast tränar med fysiskt överlägsna(styrka/vikt) stör mig inte ett dugg. Att dem är större och starkare gör mig större och ännu starkare! Vilket är en klar fördel.
Positiva kommentarer och beröm är någonting som jag inte tar för givet. Visst, det känns otroligt bra att höra det, skönt att de 6-7 timmarna jag lägger in varje vecka på träningen lönar sig. Men jag tänker inte låta berömmen stiga mig åt huvudet. Jag skall vara envis som ett ettrig liten bulldogg och kämpa på!
För övrigt så är det Thanksgiving denna vecka i USA. Imorgon (tisdag) skall jag köra mina barn HELA långa vägen ner till Long Island, NY. Inte speciellt kul, men då det inte finns några alternativ så är det inte mycket man kan göra. Jag vet ju att jag klarar själva vägen. Jag har GPSen som kommer att visa vägen. Jag har gjort den en gång förut och jag vet att barnen är riktigt duktiga på att åka långt. Men det tar emot. Vi kommer att lämna Massachusetts runt 15.00, slipper vi trafik så tar det ca 4 timmar. Sen kommer jag att sova över hos min värdmammas syster i Queens, för att sedan på onsdag morgon, köra hela vägen tillbaka... själv. Eftersom den onsdagen är den värsta när det kommer till trafik på hela året(jul, nyår och halloween inkl.), kommer jag att stiga upp med tuppen kl 04.45 och ta mig ut före alla semesterfirare. Lagom roligt, men roligare än att köra "bumper to bumper" 6-8 timmar.
Nu är det dags för mig att packa en övernattningsväska, duscha och gå och sova. Jag har en lång dag framför mig imorgon, och jag vill verkligen vara fit for fight!
Och så ett STOORT lycka till, till Patrik "moddan" Modin som har sin uppkörning imorgon (tisdag)! Jag tror på dig! Kom ihåg: Det allra viktigaste är att slappna av och vara uppmärksam, om du inte skulle fixa det den här gången, så är det bara att hoppa upp i sadeln och försöka igen!
Massa kramar till er,
Lisa

