Ännu en liten hint, samt svar på en kommentar...

Om du som läser min blogg fått ett brev av mig i brevlådan där hemma.
Nu är det dags att skicka ett svar! Jag känner mig rätt och slätt bortglömd när inte en enda person förutom min mor kan klämma fram ett svar... Känner du dig träffad? BRA!!

"Vilka dumma bikers som luftar sina cyklar, då måste de ju pumpa dem igen..." skrev Carl Johan Hall...

Svar: Att du alltid skall retas och bryta ner mina försök till fyndiga formuleringar! Och jag menade ju(som du redan vet!) förstås att de var ute på årets jungfrutur med sina bågar!

Later's

Mitt nya motto,

Hittade jag på en "bumper-sticker" här i Massachusetts.

Det lyder;

"life is a journey, not a destination"

Om någon har en bra motsvarighet eller käck översättning på svenska.
Lämna gärna den här på bloggen. Jag har inte hittat en som känns 100% än.

I övrigt har det inte hänt så mycket.
Vardag, jobb och så var det ju det där med vädret....
30+

Sug på den du!

Daytrip till plymouth

Idag, lördag. Har jag och min ständiga följeslagare Bea gjort en exkursion till Plymouth, MA. Och... jag är KÄR! Vilken underbart fantastisk spännande och pittoresk stad! Vi började våran trip på "plimoth plantation", ett skansen-liknande äventyr. Med en Indian-by och en engelsk 1700tals(?) by. Personalen som jobbade i Indian-byn var "native people" från stammen Wapenouga och Cheerokee, i den engelska byn var man skådespelare som pratade som de gjorde och helt levde sig in i den gamla tiden. Väldigt fascinerande. Under är en bild från toppen av den engelska byn. Med en fantastiskt utsikt över Atlanten.

Allting i byn var så genomtänkt och verkligen genuint. Bjussar på en bild av lite inredning.

Efter "Plimoth plantation" åkte vi till downtown Plymouth, och boy! Vilken överraskning det var! Jag trodde att vi skulle se ännu en halvsjabbig, småtråkig stad som inte gick att gå runt i. Men Plymouth var precis tvärtemot! Den var liten och söt. Vi vandrade längs vattnet och kollade in alla biker's som luftade sina cyklar. Vi drack kaffe på typ ett av två oberoende fik i hela USA. Det var verkligen såååååååååååå härligt! Vilken stad! Tyvärr fick jag ingen bra bild på allt det där fantastiska. Ni får hålla till godo med den här halvdåliga istället.

Vi avslutade trippen med en titt på "monument of our forefather's". En stor stenskulptur till ära av amerikas förfäder. Inte sådär jätteupphetsande, men en hyfsad bild.


Imorgon väntar Boston, och enligt väderrapporten: fantastiskt väder. Så bra att jag kommer att kunna strutta runt i klänning. Det är inte varje dag man kan ha klänning i april heller ;). Jag skall möta upp min kompis Stina, och hennes kompis Ida. Mycket roligt.
Nu är timmen sen även här i staterna... ca 23.30. Och jag är trött.
Uppdaterar nog imorgon... om inget konstigt, märkligt eller livshotande händer.
Natti natti :)

Svar på kommentar

Bra, lisa, att du lär barnen lite vett! hörde senast för några veckor sedan att barn är alldelses för lite ute i naturen och att man nu för tiden är rädd för att vara i skogen. du är nog den perfekta au pairen, som verkligen vill lära ut ngn och uppmuntra barnen:D
illa det där om fästingen, usch, inte kul...
skönt att höra att du iaf har det bra där på andra sidan atlanten.:)
tusen kramar, marika och kristin

Hej mina rara kusiner! Ja, det är verkligen sant! "mina" barn tycker dock att det är kul att se nya djur och röra på sig, så det är ganska tacksamt! Nej, fästingen var verkligen ingen hit. Jag har nog kollat igenom kroppen 15 gånger, och hade ganska svårt att sova den natten. Det kliade hela natten. Yucky! Men nu är den garanterat borta.
Miljontals kramar till er också!

Låter kul med skogsturen! Mindre kul med fästingen... vet inte hur utspritt borrelia är i USA, men du får väl hålla koll för säkerhets skull. Snart fyller jag år och ska fira med kompisarna, tråkigt att du inte kan vara här!
Kramar från Linda

Jag lovar att hålla koll på den, och jag tror att borrelia är lika vanligt här som hemma i sverige. Oooo! Massa grattis Linda. Och förlåt, jag kommer inte ihåg det exakta datumet. Jag hade gärna vart där och firat! Men det får vi ta igen till nästa födelsedag!
Kramar Lisa

Och så här tänkte jag hädanefter svara på kommentarer, så fortsätt att lämna dem! Dessutom så vert jag att jag skickat brev och vykort till flera av er som läser... Men det verkar som jag väntar förgäves på att få några tillbaka? Om du känner dig träffad, är du mer än välkommen att masa dig till närmaste brevlåda med ett svar.

Lite låg,

är jag för tillfället.

Men roligt är att jag har bokat en resa till Niagara fallen över en helg i maj.
I Kanada är den lagliga åldern för alkohol arton. Ni kan ju fethaja att jag skall gå ut.

Och nu har jag förbrukat min ord-kvot för bloggen idag.

Later's

På vandring i skogen,

Jag tog ut mina värdbarn på en mini-hajk och fick jag uppleva hur det är att försöka få barn som är uppväxta med svampbob och nintendo att respektera och förstå hur skogen funkar. Det var kul. Jag lärde dem att man aldrig lämnar skräp i naturen, försökte mig på lite namn och vad en ticka var. Mycket kul!

Tyvärr fick jag med mig en liten överaskning.
En fästing.
Jag fick panik och har kollat igenom kroppen minst 4 gånger grundligt. Och det kliar fortfarande.
Den är borta fysiskt, men mentalt lider jag fortfarande av sviterna av att ha hittat någonting svart på kroppen som inte är ett födelsemärke.

I usa är det spring break, och jag har barnen med mig hela dagarna. Det är inte lätt att underhålla två överenergiska barn hela dagarne. Men idag har vi ett fullspäckat schema. Näst på tur står ett biblioteksbesök och simlektion.

Saknar er alla där hemma, men har det bra här.
Massa kramar, Lisa

Från andra sidan av Atlanten,

Kan jag rapportera att saker går fortsatt framåt.
Min procentsats i anpassning börjar närma sig 70%, ganska imponerande med tanke på att det inte gått mer än 6 veckor här i staterna.

Gårdagen var en toppendag. Mina "barn" och deras mamma gav sig iväg till NY än en gång. Barnen skall till sin pappa, och hon till sin pojkvän. Vilket innebär att jag blev ensam i huset. Väldigt skönt! Så jag bjöd över min enda svenska kompis Stina och vi lagade mat. Ugnsbakade rotfrukter med biff, och äppelpaj med vaniljglass till efterätt. Väldigt mumsigt! Och otroligt kul att ha riktigt middagssällskap. Någonting jag är svältfödd på sen min ankomst till USA. Min familj är inte riktigt "sit-down dinner" typerna, tyvärr. Men nog om det.

På den mindre roliga sidan, så hoppade jag över min springrunda imorse. Jag hade verkligen ingen lust alls. Vilket egentligen inte är skäl nog! Men jag rös vid tanken på att ge mig ut och springa i det kalla blåshålet som min ort är idag. Men jag har gett mig f*n på att jag skall bota imorgon. Imorgon skall jag motionera, oavsett hur opepp jag känner mig. Innan min tur in till Boston skall 45min träning klämmas in. Skall också få med mig kameran in så att ja kan bjuda på lite bilder av min "hemstad".

Nu skall jag försöka skypa med mor, hörs mer imorgon.
Lisa

Förresten, ni gulliga som skriver kommentarer på min blogg. Hur vill ni att jag skall svara på dem? Jag känner att jag måste. Annars kanske ni tappar lusten? Eller vad säger ni?

Att finna ro...

till att skriva någonting på bloggen, har varit svårt de senaste dagarna. Jag vet inte riktigt varför. Men varje gång jag hoppfullt börjat plinka på tangenterna har det kännts fel! Orden har inte kommit som jag velat, det har funnits saker jag hellre velat göra etc etc. Men idag skall jag ge det ett ärligt försök. Bara för att bryta min ovälkomna skrivkramp.

Min helg på Long Island var superrolig! Jag fick träffa resten av familjen, och se hur en ännu mer amerikansk familj(än min dvs) lever. Jag fick 3 glas vin, lika många mimosa's och alldeles för mycket choklad. Vi åt en riktigt mumsig påskmiddag och jag sov riktigt bra.

Resten av min sjätte vecka här i USA har än så länge gått finemang. Jag har vart ständigt upptagen. Antingen jobbat, träffat vänner eller tränat. Mycket produktivt. Även fast min lust att träna blir mindre och mindre för varje gång, så tar jag mig i alla fall i kragen och gör det. Jag har byggt upp en slags målbild av hur jag kommer att se ut om jag tränar. Och tro mig; den målbilden gör halva jobbet! ;)

Avslutar med en bild som föreställer vad jag sysselsätter mig med just nu.
Hörs senare!

Just nu har jag en limpa i ugnen... Mina tyska vänner här har döpt den till "swedish loaf" och den har gjort succé! Jag känner att det börjar bli dags att dela med mig av receptet på bloggen... Om någon är intresserad förstås?

Andas mamma, I'm alive...

Om du har varit orolig(om inte, läs mitt tidigare inlägg!), ta det lugnt. Jag har tryggt parkerat min rumpa i en soffa långt ute på Long Island, NY. Inga bilolyckor, inga nästan bilolyckor, nada! Jag är OK. Och har haft en riktigt kul dag med min familj. Vi har bowlat(jag vann!), och käkat middag på min favoritrestaurang "the cheesecake factory".

Jag har träffat min värdmammas systrar, dem är coola. De är högljudda, burdusa och rappa i käften. I like it! Att de dessutom pratar med irländsk brytning, gör det hela så mycket charmigare.

Önskar er alla där hemma en mysig påsk.
Hörs om ett tag igen.

Destination: Long Island, NY

Imorgon tar hela familjen (inkl mig) monstertrucken till Long Island, NY. Vilket lär bli en upplevelse. Min värdmamma är nämligen en bilförare i bottenklass, tyvärr. Men det är i princip alla amerikanska bilförare. Dessutom är bilklimatet i Massachusetts ganska aggresivt, man gasar hårt, bromsar hårdare. Man fil-surfar på motorvägarna och påfarterna till motorvägarna är i det kortaste laget.
Så imorgon får ni alla där hemma skänka en extra tanke till mig. Inte för att det kommer att hända någonting, men jag kommer garanterat att sitta som på nålar de 4h i bilen... Ordentligt fastspänd.

I övrigt så har jag fått fart på det här med träningen. Vilket känns hur kul som helst!
Tack mamma och Gunilla för era kloka råd! När jag kommer förbi en duglig affär skall jag köpa ett par ordentliga skor. Men jag känner inte direkt någon brådska. Min hälsena var bra morgonen efter, och är helt ok efter gårdagens löprunda. Igår var en riktigt bra dag träningsmässigt. Jag tog min springtur på min morgonrast igår, och avsutade dagen med ett bergspass på våran träningsmaskin på bottenvåningen. Jag känner mig motiverad. Och det är väl lika bra att ta vara på motivationen när man väl har den?

Dessutom hann jag med en liten "shopping-spree" på Target. Men mig hem fick jag två vattenflaskor, tuggummi, hand-desinfektion och lite attiraljer till min värdmamma. Tänkte bjuda på en liten idolbild av min nya vattenflaska... Me lööööööööve

min tjusiga nya flarra är från märket rubbermaid och är en vanlig accesoar bland au pairs och amerikanska "soccer-moms". Nästan lika vanlig som take away kaffe från dunkin donut's

Lägesrapport, tisdagen den 7 april

Imorgon är det onsdag. Det innebär att jag har kommit hälften in på min femte vecka i USA, och mitt jobb som au pair. Man kan väl säga, att jag har börjat hitta min roll i huset och min nya vardag. Jag har börjat bygga bo. Dvs. jag har köpt lite ljus från ikea, satt upp fotoramar med bilder hemifrån och organiserat min garderob. Jag antar att det är ett sätt jag kan hjälpa min hjärna att inse att detta är mitt rum det kommande 11 månaderna, och att det här huset är mitt hem. På den positiva sidan skäms jag inte längre över att äta maten i kylskåpet eller lägga till saker till inköpslistan som jag vill ha. Men 100% är det inte... Skulle snarare säga att det är runt 46% just nu. 46+.

Någonting som jag gett mig f*n på, är att jag skall få lite kondis! Imorse tog jag min tredje löprunda. Det gick riktigt bra! Jag känner att jag hittat en runda som passar mig, och som ger mig lite av en utmaning varje gång. Dock så tror jag att jag behöver kolla efter ett par nya löpskor. Min hälsena är öm och liksom drar. Kanske moster Gunilla eller mamma Maria har några bra förslag? Är det vanligt att det gör ont för en otränad löpare eller är det andra skor som gäller?

I helgen skall jag till Long Island, NY. Jag skall åka med familjen till deras släkting för lite påskfirande. Det är faktiskt lite pirrigt, men mest spännande. Jag kommer att få träffa min värdmammas systrar och mina värdbarns pappa för första gången! Vem vet, jag kanske tom blir bjuden på ett glas vin? (I USA är ju åldersgränsen 21). I alla fall, mycket spännande!

Just nu sitter jag och kollar på "Den rosa pantern" med Peter Sellers. Klockan är 21.40 och jag tänkte ägna resten av min kväll till min scrapbook. Bifogar en bild på en sliten figur ;)

Bilden är tagen av min kompis Frances på måndagens playgroup. Organiserad av den lokala kyrkan. Söndagen var lång, så måndagen var trött!

Bilder från min "daytrip"

Vi började våran resa i centrala Quincy. Tyvärr så var precis allt stängt, vi lyckades köpa en kaffe en millisekund innan även Starbucks klappade igen. Sjukt konstigt. Men men. Vi åkte istället till en liten liten udde, som heter "moswetuset hummock". Enligt Bea är delstaten Massachusetts döpt efter den här platsen.

En liten biltur bort från udden hittade vi en plats med en fantastisk utsikt över Boston's skyline. Kortet ger inte en riktigt rättvis bild av hur häftig utsikten var. Tyvärr.

Efter Quincy åkte vi vidare till Milton, där vi vandrade i ett litet reservat. Det var gammalt indian-land och på toppen av kullen(ca 30 min vandring) hade man en häftig utsikt över delstaten. Det påminde väldigt mycket om dalarna, massachusetts har också "blåa berg". Den lilla bäcken på bilden fanns vid foten av kullen.

Av en slump fick jag syn på "Gilette stadium" på vägen hem. För dem som inte vet, så är det hemma-arenan för "New England Patriots". Ett av USA's allra bästa fotbollslag(amerikansk dvs;). Jag och Bea blev helt saliga och vandrade runt den enorma anläggningen. Jag måste verkligen gå på en match! Jag kan bara föreställa mig stämningen inne på arenan!

Vi avslutade våran dag med en vandring runt en liten sjö i Ashland state park. Promenaden tog ca 1.30h inkluderat med fotopauser. Det var en rolig utflykt och vi hann med att se så sjukt mycket saker! Att allting var stängt i Quincy var ett litet bakslag som jag lätt kan förbise med tanke på att vi fick se Patriot's hemmaplan och promenaden runt sjön.

Idag är det måndag, om ca 20 minuter skall vi hämta lillkillen.
Efter vi hämtat honom skall vi baka scones!
Later's
Alla bilder är copyright-skyddade, bara så att du vet ;)

Den 5 april 2009

Ursäkta... videon är inspelad runt tio på morgonen... Men jag fick inte upp den på bloggen förens åtta på kvällen. Men men ;)

En dag, några plus, några minus...

50% av den här dagen, har inte gått direkt min väg. Dagen tog istället alla fyrfiliga motorvägar, skitiga landsvägar och krångliga vänstersvängar. Innan den landade mjukt i garaget.

Jag skall försöka att inte fokusera på de "dåliga" delarna av dagen, utan istället lyfta fram de positiva. Och de positiva är: jag har genomfört mitt andra träningspass här i USA, jag testade "zumba" vilket i andra ord är ett latin-inspirerat danspass där man slängt in reagge och lite jazz med. Jag har kört min första ENORMA tvätthög i huset, jag skämdes nämligen över att fråga min värdmamma hur den funkade. Men efter att ha lusläst instruktionerna så kände jag mig lite vågad, och det gick min väg! Inga missfärgade plagg så längt ögat kunde nå!

Nu är klockan alldeles för mycket för en trött au pair. Den är ca 22.45 här i Boston. Och jag MÅSTE sova. Imorgon är det en ny arbetsdag och jag behöver all energi jag kan få. Vi vet ju alla att väckarklockan ringer alldeles för tidigt.

Natti natti

Lisa lek-tant,

Jisses!
Att vara au pair är ingenting för latmaskar! Om man skall ta hand om barn hela dagarna och sedan försöka att ha en meningsfull fritid, blir man galet trött. Man tjänar ju sina pengar på att ta hand om barnen, och lever för att träffa vänner på kvällarna. Men jag skall inte klaga... Jag har ett väldigt bekvämt "au-pair liv" jämfört med många av mina kompisar här.
Visst, jag jobbar några timmar längre, men jag tjänar bättre och jag är befriad från sysslor som att tvätta barnens kläder och städa deras rum. Som många andra av mina vänner här gör.

Hela eftermiddagen i måndags satt jag och min lilltjej och målade. Under följer några verk,

Någonting som Lily gjorde, kommer inte ihåg vad det föreställer.

En målning av mig, Lily som vuxen: yrke park-polis.

En målning av Lily, en sjöjungfru.

Ikväll skall jag ut till ett ställe som heter Pinz. Det innebär kort och gott bowling+käk.
Jag bloggar i kläderna som jag haft hela dagen med barnen. Det är dags för mig att göra mig iordning innan min skjuts kommer. Lovar en ordentlig update imorgon.
Later's