Från andra sidan av Atlanten,

Kan jag rapportera att saker går fortsatt framåt.
Min procentsats i anpassning börjar närma sig 70%, ganska imponerande med tanke på att det inte gått mer än 6 veckor här i staterna.

Gårdagen var en toppendag. Mina "barn" och deras mamma gav sig iväg till NY än en gång. Barnen skall till sin pappa, och hon till sin pojkvän. Vilket innebär att jag blev ensam i huset. Väldigt skönt! Så jag bjöd över min enda svenska kompis Stina och vi lagade mat. Ugnsbakade rotfrukter med biff, och äppelpaj med vaniljglass till efterätt. Väldigt mumsigt! Och otroligt kul att ha riktigt middagssällskap. Någonting jag är svältfödd på sen min ankomst till USA. Min familj är inte riktigt "sit-down dinner" typerna, tyvärr. Men nog om det.

På den mindre roliga sidan, så hoppade jag över min springrunda imorse. Jag hade verkligen ingen lust alls. Vilket egentligen inte är skäl nog! Men jag rös vid tanken på att ge mig ut och springa i det kalla blåshålet som min ort är idag. Men jag har gett mig f*n på att jag skall bota imorgon. Imorgon skall jag motionera, oavsett hur opepp jag känner mig. Innan min tur in till Boston skall 45min träning klämmas in. Skall också få med mig kameran in så att ja kan bjuda på lite bilder av min "hemstad".

Nu skall jag försöka skypa med mor, hörs mer imorgon.
Lisa

Förresten, ni gulliga som skriver kommentarer på min blogg. Hur vill ni att jag skall svara på dem? Jag känner att jag måste. Annars kanske ni tappar lusten? Eller vad säger ni?