Ännu några dagar har gått,

Och jag har acklimatiserat mig ytterligare några procent. Kanske ligger på en 23% i skrivande stund. Jag har tom lärt mig att hälsa på det amerikanske sättet.

"hi, how are you?" jag, lätt glättig ton.
"fine, and you?" personen jag frågat, glättigare ton.
"awesome, thank you" jag. Och så var det färdighälsat.

Om du av en händelse skulle åka på besök till usa. Tro inte att man faktiskt vill veta hur du mår. Det är bara så här man hälsar! Och sen finns det ju varianter i alla dess former. Men den här är den som alla servitörer, kassörer och butikspersonal använder sig av.

Men nog om det. Tänkte visa en bild från mitt kyrkobesök.

Det var minst sagt, annorlunda. Det var väldigt mycket folk. Unga, gamla, medelålders, spädbarn, finklädda, fulklädda you name it! Hörsalen var knökafull. De började med att spela musik och sjunga diverse lovsånger. Och sen höll en (vad jag tror vad) präst en lång föreläsning om bönen med mera. Vissa saker han sa var väldigt intressanta, saker om kommuikation och förståelse. Men eftersom jag inte själv är troende, var resten av föreläsningen svår att ta till sig. Jag var tvungen att påminnna mig själv om att jag är gäst i deras land, i deras kyrka och måste respektera deras tro när jag själv valt att besöka dem. Dock var det några gånger jag var tvungen att bita mig i tungan, bara för att hindra mig själv från att resa mig upp och ifrågasätta honom. Det hade varit dumt och oförskämt av mig, som en frivillig gäst.

Nu är det dags för mig att återgå till mitt arbete. Om ca en kvart kommer lilltjejen hem, då måste vi hämta lillebror. Efter det väntar ett kulinariskt mästerverk till lunch "Mayonnase sandwich"

Later's