Runt klockan 13 befann jag mig på Copley t-station. Jag och Bea tog oss in till Museum of fine art's för att uppleva det finkulturella Boston. Museumet var större än störst, och hade tusentals objekt i hallarna. Det var aningens för mycket för att ta in helt. Men jag gjorde mitt bästa, och blev kär i några kinesiska målningar.
Äta bör man, annars dör man. Och så var fallet efter någon timme på museumet. Jag och Bea sörplade broccoli-soppa och mumsade fullkornsbagel, det var väldigt gott!
Utanför museét i ett gråmulet Boston
Någon kyrka jag inte noterade namnet på
En mysig sidogata, vi tog en kaffe på Starbuck's på högra sidan av gatanDagen var väldigt lyckad. Jag känner mig mer och mer nyfiken på livet här för varje dag som går. Saker går smidigare och språket kommer per automatik. Jag vet inte om jag har upplevt någon språkmässig förbättring, min engelska var redan tipptopp innan jag kom hit. Det jag upplever är snarare en amerikanisering av min engelska. Ibland känner jag mig rentav löjlig. Typ när man säger "oh my god!" eller "seriously", då känner man sig som en tvättäkta amerikan.
Nog tjatat om det.
Nu skall jag kolla över ekonomin för kommande veckan och fundera ut vad jag skall ta mig för.
Later's
men vad bra lisa om din engelska är tipptopp, då kan du ju skriva en bokanalys på fyra, sex sidor till mig! :D nej, juste. det är ju jag själv som ska skriva den för att förbättra min egen engelska.:/ ..jippi......
ReplyDeleteförresten, jag har tänkt på en sak. är det egentligen bra att ha en au pair som inte är bra på engelska? jag menar, barnen kanske lär sig fel, får annorlunda satsmelodi och så? eller det kanske bara sker om de skulle vara riktigt små, när de ännu inte har ett utvecklat språk? vad tror du?
kramar från Marika!
ps. äter gör man, ändå dör man x) haha, fick bara lov. fast det tar såklart lite längre tid att dö om man äter, om man inte äter ihjäl sig, vill säga. puss lisafina <3