Att hålla modet uppe.

Är inte lika lätt när man är på andra sidan Atlanten, skall ta hand om två överenergiska ungar i ett samhälle där man dricker socker på flaska och curlar sina barn utan dess like. Jag visste att det jag gav mig in på skulle vara svårt i början. Och att det skulle ta några veckor innan man kände sig bekväm med det. Det jag däremot inte förväntade mig var att min första vecka skulle kännas som en månad, och att sakna enkla saker som att åka och se mina bröders innebandy, handla på Ica viksjö eller bara slappa hemma i sitt eget rum. Jag visste att jag skulle sakna min familj och vänner. Men de andra sakerna, var jag inte direkt beredd på att sakna fullt så mycket.

Hela tiden under aupair-skolan och innan jag lämnade Sverige sa de anställda på kontoret och liknande att man skulle låta bli att tänka på att man hade hemlängtan, och låta bli att ringa sina föäldrar när man fick såna här känslor. Och på ett sätt förstår jag det. Inte kan min mamma göra speciellt mycket för att direkt hjälpa att bota min hemlängtan, men bara att få prata sitt eget språk, och prata av sig med någon som känner en utan och innan hjälper i alla fall mig ENORMT!

Jag har bara gråtit en enda gång sen jag kom till USA, och det var när jag fick prata med min mamma. Tårarna rann, jag är inte olycklig här. Jag är bara inte lika lycklig som jag vill vara. Och alla tjejer jag träffat här säger precis samma sak. Efter några veckor märker man inte ens att tiden går och helt plötsligt har man bara någon månad kvar.

Jag måste avsluta detta ap-långa inlägg med några positiva saker, för att hålla modet uppe:

1. Jag och min pojke här(4år gammal) hade våran första lilla "dispyt". Han tog av sig bältet innan jag stängt av bilen, han får inte göra det! Jag sa åt honom att sätta på sig bältet igen innan han fick lämna bilen. Förstås så grät han, och det tog kanske 5min extra innan vi kom ut ur garaget. MEN HAN LYSSNADE PÅ MIG! och jag tror att han i framtiden kommer att behålla bältet på tills bilen är av. VICTORY!
2. Jag parkerade min enorma Toyota Seqouia i vårat lilla garage för första gången.
3. Jag har sovit en hel natt, GOTT! Min första sen jag kom till USA.

Och med det mina kära läsare, säger jag gonatt. Klockan i USA nu är nio. Och jag är dödstrött efter min första arbetsdag. Uppdaterar er senare om det händer något nytt.
Lisa