Skrik och panik!

Mitt visum har inte kommit hem ännu, och jag kan inte ringa ambassaden angående detta förens klockan slagit ett.
Panik, är ordet. Igår kändes det som jag hade totalkoll på läget. Nu helt plötsligt har det ändrats. Jag har inga problem när det gäller packningen, som är ganska sekundärt. Utan jag har "the big problems", inget Internationellt körkort än, inget visum och inget back-up kort ifall mitt visa skulle gå sönder.

Så nu måste jag till mitt bankkontor, bestämma mig om jag vill ha ett kreditkort eller inte. Skicka efter det med express eftersom jag är så sent ute. Som antagligen kommer att kosta mer än vad det smakar för min del. Jag är nämligen en väldigt försiktig person, som inte vet hur man handlar på kredit och som har mycket mer tillgångar sparade än de flesta människorna i min ålder har. Ändock kan jag hålla med om att det finns en trygghet i att i efterhand kontrollera att allt stämmer istället för att pengarna dras omedelbums utan en extra chek.

Utöver detta så har jag bokat in lunch varje dag med antingen mor, kompis eller syskon denna vecka. Väldigt mysigt så här min sista vecka i sverige på ett tag. Men aningens stressigt nu när jag inte vet någonting.

Om mitt visum inte kommer som det skall. Kommer jag inte heller till USA på måndag. Och det, är fan inget alternativ.

Det här var Lisa, som i panik kommer att fortsätta telefontrakassera varenda sate som är inblandad i detta. Får se om jag har hittat en lösning på allt ikväll.
Later's