Snart installerad i mitt nya rum,

Igår anlände jag till min värdfamilj. Det var kaos! Jag hade nog ingen uppfattning om hur högljutt och stimmigt det kunde bli med två barn och tre vuxna i huset. Lyckligtvis är nämligen den gamla Au Pairen kvar en vecka och skall visa mig hur allt går till. Vilket verkligen känns tryggt, det är mycket bilåkande och mycket snacks att komma ihåg. Barnen är tydligen väldigt kräsna och vill bara ha samma saker hela tiden.

Igår var det lite svårt. Att komma hit efter en vecka på skolan, kändes som ett fett stort antiklimax. Efter att ha haft nya roliga vänner omkring sig hela tiden till att komma ut 40 min utanför närmaste stad med kulturutbud till en familj med två hyperbarn och ingen rolig vän. Var tufft. Jag ville gråta, jag ville ringa hem och jag ville härifrån. Men nu efter att ha sovit på saken så är humöret bättre. Jag fick träffa två av den nuvarande Au Pairens vänner vid en outlet shopping, och de hade ju klarat det! Precis som Manuela(familjens nuvarande au pair) gjort! Och hon har haft ett bra år. Min rädsla var att jag skulle vara fast här ute, ensam utan vänner.

Men jag får helt enkelt se till att skaffa vänner och göra det mesta jag kan av det här året. För jag skall, kommer, vill klara det här året. Precis som väldigt många tjejer och killar innan mig gjort.
Nu skall jag messa mamma och se ifall vi kan skypa.
Lisa

Puh,

Nu är det huvudbry deluxe! Mina väskor är rejält smockade och fortfarande är det lite grejor jag vill mosa ner... Kanske måste prioritera bort lite kläder i alla fall?

Jag har ju faktiskt packat ner vissa saker som jag egentligen inte använder? Sinnestämningen är i alla fall KAOS! Bjuder på en skärmdump. Kollade in vad som var nytt på spotify och hittade den här;

Mat mat mat,

Känns som att mitt liv cirkulerat runt mat de senaste tre dagarna. I och för sig mer om att man möts kring maten, än maten den själv. Det har pratas massa kul runt tre-rätters, kinabuffé, afternoon tea med flera med flera.

Mat mat mat mat mat.

Alldeles strax skall jag bege mig in till city för en fika, sen ikväll är det middag med girlsen. Efter det, kanske jag borde packa? Det är nämligen bara tre nätter kvar i Sverige nu. Sen är det dags.

Boston here I come!
Later's

Som tur är, brukar det mesta ordna sig.

och det var precis vad det gjorde idag. Om ni läser mitt tidigare inlägg, vet ni hur panikartat allting var. Mitt visum var spårlöst försvunnet, och mitt goda humör likaså. Men allting ordnade sig... efter några kilometers resväg och x-antal telefonsamtal. Mitt pass hade kommit till fel utlämningsställe, och avin hade någon lat brevbärare struntat i att lämna ut.

Men det glömmer jag, kasserar i någon mental låda fylld av diverse skräp och går vidare. Man kan inte stoppa Pillemaran så lätt heller!
Nu är livet great igen, jag har stoppat in ytterligare en tvätt med kläder och jag har en helt klar plan över hur mina restrerande dagar i sverige skall se ut. Finns dock utrymme för lite spontanitet där också ;).

Nu skall jag ägna mig åt lite kreativa sysslor. Kanske ta fram min fina ritbräda och photoshopa lite... Later's

Skrik och panik!

Mitt visum har inte kommit hem ännu, och jag kan inte ringa ambassaden angående detta förens klockan slagit ett.
Panik, är ordet. Igår kändes det som jag hade totalkoll på läget. Nu helt plötsligt har det ändrats. Jag har inga problem när det gäller packningen, som är ganska sekundärt. Utan jag har "the big problems", inget Internationellt körkort än, inget visum och inget back-up kort ifall mitt visa skulle gå sönder.

Så nu måste jag till mitt bankkontor, bestämma mig om jag vill ha ett kreditkort eller inte. Skicka efter det med express eftersom jag är så sent ute. Som antagligen kommer att kosta mer än vad det smakar för min del. Jag är nämligen en väldigt försiktig person, som inte vet hur man handlar på kredit och som har mycket mer tillgångar sparade än de flesta människorna i min ålder har. Ändock kan jag hålla med om att det finns en trygghet i att i efterhand kontrollera att allt stämmer istället för att pengarna dras omedelbums utan en extra chek.

Utöver detta så har jag bokat in lunch varje dag med antingen mor, kompis eller syskon denna vecka. Väldigt mysigt så här min sista vecka i sverige på ett tag. Men aningens stressigt nu när jag inte vet någonting.

Om mitt visum inte kommer som det skall. Kommer jag inte heller till USA på måndag. Och det, är fan inget alternativ.

Det här var Lisa, som i panik kommer att fortsätta telefontrakassera varenda sate som är inblandad i detta. Får se om jag har hittat en lösning på allt ikväll.
Later's