Hon som inte vill äta,

Jag har aldrig i hela mitt liv, inte velat äta. Jag har aldrig vart liten i maten.

Men de senaste tre dagarna har jag varit befriad från hunger. Jag har bara kännt mig illamående vid tanken på mat. Bara ordet känns läbbigt och slemmigt.
När jag lyckats slå mig ner och ätit litegrann, har portionen vart bebis-liten. Och jag har ångrat mig direkt efter, då jag drabbats av illamående.

Känslan av att inte vara hungrig är märklig, obekant och lite läskig. Någonting jag aldrig upplevt tidigare.

Så nu sitter jag här i alla fall, tillbaks bakom skrivbordet och framför datorn på jobbet. Och försöker att inte tänka på illamåendet. Vi får väl se hur det går.

ps. För den som undrar så fick jag visum i alla fall, besöket på ambassaden var en uplevelse i sig som förtjänar ett eget inlägg. Och det har jag ingen tid för att skriva just nu. Så det får jag återkomma med. Later's