Mitt löfte till mig själv,

Fram tills nu har varit att jag skall ge allt och alla en ärlig chans här i USA. Vara öppen för förslag och försöka att ta det som händer här med en klackspark. Och jag vet inte riktigt om jag har lyckats hålla det...

Jag grubblar fortfarande över saker, kanske inte lika länge som jag tidigare gjorde. Men definitivt längre än vad jag borde. Det kanske är dags för mig att inse att grubblandet snarare är en del av mig, än en dålig vana. Någonting som jag gjort så länge att det kanske inte går att träna bort? Någonting som jag inte längre borde slösa energi på att sluta med? Vad vet jag? Om du i denna stund tänker något klokt angående detta, dela gärna med dig!

Annars så är allt annat same old, same old. Det är tisdag kväll, kl ca 22.10 och jag är redo för sängen. Dagen har gått utan komplikationer och jag har hunnit ta itu med en del "vuxen-grejer". T.ex. ringa banken, skriva upp viktigheter i kalender samtidigt som man dricker starkt bryggkaffe. Barnen har varit mysiga och vi har haft en skön stressfri dag tillsammans. Kvällen spenderade jag på ett fik med datorn och Stina. Hon gjorde klart en skoluppgift och jag rensade bland mina bilder. Ca 300bilder försvann ur biblioteket och Stina bidrog med ungefär 40 nya. Jag hittade en kalasbra bild på mig själv som jag tänkte dela med mig av;

Tjusig, eller hur!? Och ifall ni undrar hur det går med träningen så är det bara positiva nyheter! Jag var igår på ett pass Kick&Box på the YMCA och min kropp är stel/mör/sliten/lycklig allt på samma gång. Det var kul! Så tränar gör jag regelbundet. Jag har också bytt bakgrund på datorn för att hålla mig motiverad. Att känna att man kan nå det, är jäääävligt motiverande. Så motiverande att jag hållt mig borta från saker som skulle kunna komma i vägen för mitt mål. Skåda min nya bakgrund;

Våga inte håna mig eller skriva spydiga kommentarer angående min målbild. Jag har bestämt mig att jag skall komma jävligt nära den. Det finns inga kansken i mina tankar just nu.
JAG KOMMER ATT KLARA DET.

Och med detta önskar jag er på återseende,
Lisa