Idag är det söndag.
Mitt rum, är nu Ninas rum.
Vilket är så skumt att jag inte kan fatta det.
Jag menar, jag känner mig verkligen klar med att vara barnflicka, jag visste att Nina skulle komma i fredags. Men det känns så himla konstigt! Jag har haft världens bästa jobb under detta år, men jag känner verkligen att det är dags för något nytt. Något utmanande/spännande, någonting som inte innebär att man brer "peanutbutter&jelly sandwiches" varje dag runt kl 11.30. Något sånt är det jag vill ha hemma.
Tisdagen den 9 mars så flyger jag och Frances till L.A. Där kommer vi möta upp bästa Jessica. Helt absurdt. Jag har inte sett Jessi på ett år. På ett sätt kändes det som jag träffade henne i förrgår, så fort som mitt år har gått. Det skall bli spännande. Och skönt, att komma bort från kylan, täckbyxor och vinterjacka. Byta ut dem mot kortbyxor, solbränna och klänning.
Bloggen kommer nog att vara väldigt tyst under de två veckorna, då jag bestämt mig för att lämna datorn hemma.
Vill avsluta med en utav mina favorit-bildserier från detta år.
Föreställande Stina, ur balans ;)
Hupp, om vi försöker hoppa till den här stenen här...
Måste hålla balansen! Whooooaaaaaa!
O så var bilden räddad. Puh!
/Lisa
Åh vad nära det är nu!!! Förstår hur du känner, jag kände också att jag var färdig med aupairlivet. Jag ville verkligen resa, och jag och ida hade en underbar resa, precis som ni kommer att få! :) Mycket charmiga bilder ;) haha!
ReplyDeleteKramar!