Så här kul kan man ha det när man är insnöad,
Under natten fick vi väl 2-3 dm snö, ingen skottar sin uppfart i detta land. Så jag sitter och väntar på att DJ skall komma över och ploga uppfarten så jag kan hitta på nått. Temperaturen ligger på ca -7°c. Såhär fint är det utanför mitt fönster,
Veckan har gått i warp-speed och det känns som att jag inte riktigt hänger med. Har inte mer är 15 veckor kvar här i Massachusetts och börjar känna av det ordentligt. Det är ledsamt, samtidigt som det är kul. Har ju verkligen byggt ett liv här som är så sjukt roligt. Positiva, smarta och roliga kompisar. Underbara värdbarn, "egen" bil, roliga träningskompisar och en bra värdmamma. Sjukt bekvämt och bekymmersfritt. Å andra sidan så förstår jag att detta inte är för alltid. Jag måste ju börja bygga upp något eget hemma. Ta mig igenom en högt efterlängtad högskoleutbildning, finnas där för brorsorna som växer upp snabbare än vad jag någonsin trott, och träna som ett monster för att uppnå mina högt(men hemliga), ställda mål inom kampsporten, massor av saker att se fram emot helt enkelt! Saker som kommer att ta några dl tålamod och viljestyrka att fixa, men som är helt genomförbart.
Detta insåg jag i måndags. Efter träningen. För första gången var jag riktigt glad och förväntansfull över att åka hem snart. Riktigt genuint glad.
Jag har dessutom några tack att framföra;
Tack Mormor!
För paketet med hemstickad mössa och tomtar till barnen, vi blev himlans glada :)
Tack Farmor och Farfar!
En perfekt julklapp i form av 30 förpackningar malariatabletter till behövande barn.
Sådana presenter är mina favoriter! Att få ge till dem som verkligen behöver! Jag mår bra och har nog med saker ändå.
För er som vill hjälpa till lite extra:
Nu väntar jag på att mor skall komma online och uppdatera mig om läget hemma.
Massa kramar till er,
Lisa
