Tiden rusar som vanligt.
Fortare än fortast.
Maxfart.
Superspeed..
Vad man nu än vill kalla det.
Känns inte som jag hinner med alls.
Helgen 26-28 mars kommer jag tillbaks till Sverige.
Då har ett år passerat.
Ett helt fantastiskt år, i detta märkliga land.
Massa upplevelser, bra, mindre bra, märkliga och konstiga.
Jag kan inte finna ord för vad tiden här har gjort för mig.
Jag är nog mer mig själv än vad jag någonsin vart, hur skumt det än låter.
Jag ser så otroligt mycket fram emot att få träffa er alla igen,
men det faktum att jag kommer att lämna allt jag har här, ifrån mig...
Skrämmer skiten ur mig.
Ja, long time no see......Vi måste höras snart!
ReplyDeleteFörstår att du har mycket tankar i huvudet. Jobbigt att lämna det liv som har vartit så kul och bra för dig under detta år, samtidigt som det känns kul att komma hem. Inte lätt!
Älskar dig, gumman! Tänker på dig mycket!
Många kramar
Mamma Mia
Förstår det... Men vi här hemma är väldigt glada över att få hem dig :-) Men förstår att det är skrämmande, det är sjukt läskigt att lämna något man byggt upp själv för att återvända hem när hem inte känns som hemma längre (iaf var det så för mig när jag skulle tillbaka från Skottland). Men sen kommer du bygga upp ett lika bra (tom ännu bättre) liv här hemma i Sverige och det är också häftigt!! Gäller att ta vara på vardagen precis som man gör när man är ute på vift! Ser fram emot våra umgås-lördagar sen när du kommer hem!! Många kramar Johanna
ReplyDelete