Min tisdag har vart som de flesta andra. Avslappnad.
Den enda skillnaden jämfört med andra, är att... jag har ont. Riktigt ont.
Till följd av gårdagens Ju-Jitsu.
Fy SATANA vad KUL det var! Trodde aldrig att det skulle vara sååå kul!
Låt mig börja från början;
Kl 19.30 lämnade jag huset, pirrig, nervös men framförallt förväntansfull. I mitt huvud cirkulerade bilder på vältränade stridsmaskiner i svettig kamp, hungriga på en ny motståndare att krossa. Tänk er Dolph Lundgren i Rocky, så hamnar ni ganska nära. Halvägs dit hade jag redan rotat igenom min väska tusen ggr bara för att kolla om jag hade allt med mig, vatten, visa-kort, hårsnodd, etc. Bilturen gick fortare än fortast.
Jag parkerade, gick in i salen, där en avancerad karatelektion var i full gång. Jag fick en igenkännande nick av Sensei Mike. Innan jag visste ordet av, var karaten slut och det var dags för Ju-Jitsun. Jag fick en ENORM uniform samt en snabblektion hur man knyter bältet. So far so good.
Jag kom in i mitten av uppvärmningen. Man teamade upp sig och körde "firefighter"(man bär sin partner på ryggen, spurtar genom rummet, byter) samt den klassiska skottkärran. Och som en flicka som alltid vart lite självmedveten om sin vikt, så var det lite skrämmande att slänga sig upp på en annans rygg bara sådär. Men jag antar att det är sånt som jag helt enkelt bara får ta och komma över. Inte kommer jag att ha någe kul om jag skall springa runt och oroa mig över sådana petitesser. Ingen annan där verkar ju ha några sådana bekymmer.
Jag teamade upp mig med Jamie, sensei Mikes son. En riktigt kul typ, påminner mig om min mellanbror Patrik. Han förklarade alla övningar sjukt bra. Enligt sensei var han lite för hård mot mig, för att citera "Go easy on her, it's her first night, we don't wan't her running out on us!" Men allvarligt, I DON'T MIND! Det är inget kul att träna med någon som bara ger efter, jag gillar att kämpa! He he. Så, summa summarum;
Lisa + Ju-Jitsu = Träningsvärk
Så nu sitter jag här på soffan och funderar på hur morgonens lektion kommer att utspela sig. Det enda som "skrämmer" mig är uppvärmningen. Vet att det är vanligt med hjulningar och snabba kullerbyttor. Någonting som jag inte riktigt bemästrat. Men samtidigt så är jag ju där för att lära. Inte gör att göra sånt som jag redan kan. Och ifall uppvärmningen är det som jag är mest nervös över. Så behöver jag ju egentligen inte oroa mig. Den varar ju i ca 10 min bara ;) He he.
Den enda skillnaden jämfört med andra, är att... jag har ont. Riktigt ont.
Till följd av gårdagens Ju-Jitsu.
Fy SATANA vad KUL det var! Trodde aldrig att det skulle vara sååå kul!
Låt mig börja från början;
Kl 19.30 lämnade jag huset, pirrig, nervös men framförallt förväntansfull. I mitt huvud cirkulerade bilder på vältränade stridsmaskiner i svettig kamp, hungriga på en ny motståndare att krossa. Tänk er Dolph Lundgren i Rocky, så hamnar ni ganska nära. Halvägs dit hade jag redan rotat igenom min väska tusen ggr bara för att kolla om jag hade allt med mig, vatten, visa-kort, hårsnodd, etc. Bilturen gick fortare än fortast.
Jag parkerade, gick in i salen, där en avancerad karatelektion var i full gång. Jag fick en igenkännande nick av Sensei Mike. Innan jag visste ordet av, var karaten slut och det var dags för Ju-Jitsun. Jag fick en ENORM uniform samt en snabblektion hur man knyter bältet. So far so good.
Jag kom in i mitten av uppvärmningen. Man teamade upp sig och körde "firefighter"(man bär sin partner på ryggen, spurtar genom rummet, byter) samt den klassiska skottkärran. Och som en flicka som alltid vart lite självmedveten om sin vikt, så var det lite skrämmande att slänga sig upp på en annans rygg bara sådär. Men jag antar att det är sånt som jag helt enkelt bara får ta och komma över. Inte kommer jag att ha någe kul om jag skall springa runt och oroa mig över sådana petitesser. Ingen annan där verkar ju ha några sådana bekymmer.
Jag teamade upp mig med Jamie, sensei Mikes son. En riktigt kul typ, påminner mig om min mellanbror Patrik. Han förklarade alla övningar sjukt bra. Enligt sensei var han lite för hård mot mig, för att citera "Go easy on her, it's her first night, we don't wan't her running out on us!" Men allvarligt, I DON'T MIND! Det är inget kul att träna med någon som bara ger efter, jag gillar att kämpa! He he. Så, summa summarum;
Lisa + Ju-Jitsu = Träningsvärk
Så nu sitter jag här på soffan och funderar på hur morgonens lektion kommer att utspela sig. Det enda som "skrämmer" mig är uppvärmningen. Vet att det är vanligt med hjulningar och snabba kullerbyttor. Någonting som jag inte riktigt bemästrat. Men samtidigt så är jag ju där för att lära. Inte gör att göra sånt som jag redan kan. Och ifall uppvärmningen är det som jag är mest nervös över. Så behöver jag ju egentligen inte oroa mig. Den varar ju i ca 10 min bara ;) He he.
Klockan är ca 21.00 nu.
Skall plinka lite gitarr tror jag.
Övning ger ju färdighet!
Skall plinka lite gitarr tror jag.
Övning ger ju färdighet!
det kommer att gå suveränt det här för dig gumman! någon dag kanske jag kommer in och kollar vad ni håller på med. Är det något jag är duktig på så är det att spana in svettiga killar :)
ReplyDeleteGuu, va kul att du har börjat med jiu-jitsu.Kör hårt! Du fixar det!
ReplyDeleteMamma Mia